Picasso och cigarrerna
Pablo Picasso skulle kanske aldrig ha överlevt födseln och inte bli den store konstnär och fredsvän som han blev om det inte vore för bra cigarrer. Det låter otroligt men är faktiskt sant.
Den pojke som skulle få namnet Pablo Diego José Francisco de Paula Juan Nepomuceno María de los Remedios Cipriano de la Santísima Trinidad Mártir Patricio Ruiz y Picasso, och som under sin karriär som konstnär skulle nöja sig med det första förnamnet i kombination med sin mors flicknamn, föddes 25 oktober 1881 i Malaga i Spanien. Hans föräldrar var konstprofessorn och målaren José Ruiz y Blasco och María Picasso y López. Som seden är i de iberiskspråkiga länderna fick han ett av faderns och ett av moderns efternamn. De övriga namnen fick han för att hedra olika helgon och släktingar till föräldrarna.
Pablos födelse var mycket dramatisk och komplicerad, och när barnmorskan äntligen fått ut barnet trodde hon att pojken var dödfödd, och lade honom på bordet för att istället kunna ägna sig åt modern. Pablos farbror Don Salvador, som var läkare, blåste då cigarrrök i ansiktet på pojken, som gav upp ett skrik. Picasso sade senare i intervjuer att han gjorde en grimas och gav upp ett skrik av vrede över att utsättas för denna behandling.
Picassos bana som konstnär började tidigt, enligt hans mor var ”penna” ett av de första orden han lärde sig. Hans far undervisade i teckning och måleri, och fadern lät sonen öva upp sig genom att kopiera kända mästares målningar och även teckna av levande modeller. Blott tretton år gammal antogs Picasso, som han då börjat kalla sig, till konstakademin i Barcelona.